numb
min inre stress försöker säga mig nått.
men jag vill verkligen inte lyssna.
sanningen gör mig bara mer obekväm.
idag började en beteendevetare prata med mig. han berättade att just nu hamnar många i depression, pågrund av hösten, och det är ovanligt många ungdomar. av tio ungdomar som kommer till honom för hjälp så kanske max två går att hjälpa helt innan hösten övergår till vinter. studerande från andra städer känner sig lätt ensamma när de flyttar till en ny stad och just nu va visst en vanlig period för dom att "hamna i träsket" som han sa.
han tyckte att jag som ung skulle ut och leva livet, resa och massa annat. kanske köpa ett hus i saint tropez?, för de hade han och hans fru nyligen gjort nu när börserna rasar och pengar inte blir värda mycket alls där nere i frankrike.
nja, ja går inte in i depression. jag tycker om hösten och den har bara börjat på bästa sätt.
ja ska försöka njuta fullt ut även om allt inte är de roligaste.
det är nog de bästa.
