måndagsbarn

Inget händer, absolut inget.
Jag vill inte vara uttråkad, och de borde jag inte vara, men det är jag. Jag tror att min äventyrslustna sida och mitt ostimulerande jag börjar komma fram. jag vill göra något nytt, frågan är bara vad? tid är inget problem, för det har jag. tyvärr så är jag nog lite för skraj för att våga testa för mycket nytt. sen att göra något riskabelt skulle vara spännande, men om något händer så blir nog inte mitt liv mycket bättre. mitt gamla jag skulle tagit sina besparingar och slösat bort dom på massa strunt, mått bättre i nåra dagar tills jag tillslut tröttnat. jag har inte förändrats mycket, men ja försöker. istället behöver min gamla vana en ersättare, snarast.

På tal om något helt annat så är det min dag idag för er som läser era kalendrar ordentligt. eller grattis till mig och alla andra 29 000 sandra runtom i sverige. det va inte menat sarkastiskt, utan jag är faktiskt glad över att ha en namnsdag, en dag tillägnat mitt namn. det va ju faktiskt ett riktigt modenamn på 80-talet, men har visst avtagit sen dess enligt källor. de får mig ju att känna mig lite mer speciell i dagens läge.

nog för nu. men förresten så var 14 februari(alla hjärtans dag) en riktigt bra dag.
jag förväntade mig inget, men fick allt. tack du!