måndagsbarn

egentligen hatar jag vad jag gör. att jag läser massor med bloggar och spanar runt på internet nästan varje dag. jag samlar omedveten inspiration, både bra och dålig. jag vill köpa det jag ser som klär. jag drömmer om att inreda min egna lägenhet en vacker dag, men hur ska någonsin klara av de om allt spenderas på annat. jag spenderar innan jag har något att spendera för. jag försöker göra allt jag känner för. jag lever för mycket i nuet och helt utan tanke på framtiden. men min mormor säger, "lev så länge du är ung", och de här är måste väl vara mitt sätt att leva nu när jag är ung. frågan är när jag måste växa upp, och slutar man leva då? för det tänker inte jag. om jag så ska bo i en skokartong i nån sunkig källare. så länge jag känner att jag lever.

kul att jag skrev inlägget, sätter mig i soffan ett tag och känner, är de här att leva!?